Dagen idag...
...har varit bra, precis som dom flesta =) Har varit med B å hennes lilla tös på stan. Ev skulle Å å hennes S kommit oxå men dom kunde tyvärr inte. Va med Å å S igår en stund på Öppnaförskolan. Vart tyvärr väldigt kort tid eftersom T vart trött fort. Det va lite stressigt på morgonen när vi klev upp vad 9'15 å skulle träffa dom 10. Men vi hann precis =)
Idag vart det lite stressigt till Maxi oxå. T har varit en supergullig unge idag oxå å sovit å lekt massor. Han är riktigt perfekt =) Men nu börjar han nog bli mammig igen. Han lekte visserigen hos mor osv idag när jag va i stallet men blev riktigt uppspelt när jag kom, dessutom går det inte att lämna honom själv på golvet, i soffan lr sängen i 1 sek innan han blir ledsen. Jag behöver inte gå nånstans, får bara inte ens sträcka mig efter omkopplaren lr resa mig för att hämta en leksak. Han vill verkligen sitte i knät hela tiden. Det är väldigt sött å man känner sig behövd, men väldigt ansträngande. Ska jag hämta ngt i köket så måste jag lyfta upp honom från madrassen å ta med honom för att sen sätta oss igen. Jag är visserigen VÄLDIGT känslig med att han inte ska behöva va ledsen å han skulle säkert inte dö av att gnälla i 30 sek när jag hämtar ett glas saft. Men jag vill inte att han ska behöva gnälla. Hönsmamma? Javisst, å stolt över det!
Klumpen börjar visserligen bli tung å bära runt på nu, 8,1 kg är inte å leka med. Lr det är juh det det är, men tungt att kånka runt på. Snart blir det vagnen till bilen varje dag. Enklare att lyfta in den än att bära unge, väska å allt annat till garaget. Dit går bra, men det är uppför när vi ska ifrån bilen sen. Å oftast har vi juh varit iväg å handla å då ska det bäras upp.
Vagnen behöver kanske rulla lite utomhus oxå. Den är mest använd inne. "Hej, vi köpte en svindyr ny vagn, men vi använder den bara inne" Nej vi är inte knäppa, vi vill bara att våran son ska ha det bästa å ha det så bra som möjligt.
Tvätta idag oxå, vilket gjorde att vi fick åka från Maxi när han skulle sussa, hem å byta tvätt, åka ett varv så han fick sova ordentligt, hem å byta tvätt å sen till mor. Det gick juh, bökigt men det gick. Upptäckte att det va mkt kläder som skulle läggas till handlingarna. 2 pyjamaser (om det nu stavas så), en tjocktröja med byxor, 2 t-shirt (förstår inte va man ska med t-shirt till på små barn, dom är inte använda särskilt många ggr eftersom han har body ändå) ett par kortbyxor å sen den perfekta dräkten med luva (väldigt välanvänd). Så det va nästan halva hans garderob känns det som. Har en hel kartong med småkläder.
Husse fråga häromdagen om vi fick någe för typ babysitter osv om vi skulle sälja det. Vi skulle aldrig få igen pengarna (allt är dyrt nytt typ). Men jag är lite petig, vill behålla mkt. Vi har juh sagt "vi ska inte ha en till nu, men att säga att vi ALDRIG ska ha ngn mer känns fel" så även om vi inte ska ha ngn mer så tänker jag inte slänga bort saker. Jag hatar å spara å kastar allt, även sånt vi egentligen kan ha användning av, men inte T's kläder. Dom ska jag spara, man kan inte kasta saker som är han, det är en del av honom å jag vill inte kasta bort ens hans värsta klösfinger. Så det ska faktiskt sparas, hans kläder ska inte rivas sönder i ngn maskin lr eldas upp inte. Nej, jag vet hur söt T va i dom å dom kläderna, kan inte tänka mig att kasta dom inte. Det finns så mkt annat vi kan kasta om jag får ett ryck igen. Än så länge går jag bara å småkastar lite ;) Förstår mig inte på människor som vill spara på allt "kan va bra å ha nångång" Jovisst, men köp nytt om 25 år när man nästa gång har behov utav just en sån sak.
Måste säga att det va riktigt skönt att sitta framför datorn en stund nu. Visst kan T fortfarande vakna å vilja ha en puss innan han somnat till ordentligt, men är rätt avslappnad ändå. Han sussar juh från ca 21-9 så har det riktigt bra. Visst vaknar han på natten å vill klösa mig i ögonen för att somna om, men jag lägger dit huvudet utan att vakna knappt. I natt sussa han i våran säng på min sida, å jag på Husses (missarna när han inte är hemma). Men T hade lyckats att ta sig över mitten å till min sida, så när jag vakna av att han knocka mig vid strax innan 6 å låg åt fel håll i sängen blev jag mäkta förvånad, lyfta tebax honom längst bort i sängen å la mig bredvid å somna om. Sen hade han nog legat vaken en stund innan jag vakna i morse, hans glada stund va över å låg å lekte bil ist, visserligen glad men lite putt. Så pussa på honom å fram med tutte så han fick lite frukost så fick jag sussa vidare i 1 minut innan han tyckte det va dags å byta matvagn. Har jag nämnt att vi har världens bästa bebis? *ler*
Mamma sa återigen att jag aldrig ska skaffa fler barn. Hon har aldrig hört om ngn som varit så snäll å sover så länge om nätterna. Å har gjort det från så tidig ålder. Han hade juh en period när han va ledsen om natten, men inte så mkt så man behövde bära runt på honom, å visserligen sussar han i våran säng nu. Men han sover bra igen, än så länge. Vet fortfarande att det kommer perioder han kommer va vaken om nätterna å vet att det kommer perioder när vi kommer va vakna i flera timmar. Men bara jag får ladda upp några nätter däremellan igen så är jag nöjd.
Sa det till Husse i helgen, "Jag minns sista natten när jag vakande utvilad, det va länge sen det" För å va rätt exakt va det en vecka innan han föddes. Sen hade jag juh rätt täta värka i en vecka. Va lite kul, barnmorskan på dagen innan han ploppa ut när jag ifrågasatte hur f*n man kunde komma til lförlossningen utvilad när man hade värkar hela jävla nätterna "Ta en alvedon innan du lägger dig, det kan hjälpa mot värken" Jovisst, jag fick sova i 3-4 timmar (det va lyxigt) sen gick vattnet. Så mer sova av blev det inte förens inne på förlossningen när jag tog EDA. Då sov vi som grisar båda två innan dom jaga upp oss.
Ligger å funderar på förlossningen ibland. Husse va nervös över att jag skulle bli aggressiv, å jag blev bara det en gång. Dom skulle f*n inte sätta en nål i ryggen på mig utan å säga till, å så gör dom det mitt i en värk! Puckon! Men överlag va den bra, det jag minns. Ont så in i helvete, men jag va nog en av få som efter några timmar gick ner å flytta bilen från akuten till vanliga parkeringen. Läkarn som va med där inne va förvånad över att jag trava omkring i korridoren å såg så oförskämt pigg ut. Pappa mata bebis, å jag flytta bilen. Va va konstigt med det? Ok, jag är nog inte så bright, men det va skönt att få lite luft =) Det är tur man har världens bästa sambo, annars hade vi inte fått världens bästa bebis.
Mamma fick se filmen på när Mums blir halvt uppäten av T idag. Hon skratta rätt mkt å undrar om katten va rätt funtad som inte går, men det är Mums det. Han accepterar allt. Sockan litar jag inte på, jag tror hon kan använda klor om hon sitter fast hos honom, men hon är smart nog att inte lägga sig med ryggen mot honom. Mums är jag inte det minsta nervös för, kan jag råka kliva på hans svans å han bara tittar på mig å försöker gå kan nog T hålla honom i pälsen. Han har aldrig försökt klösa ngn å han väljer själv om han ska komma fram. Men sitter alltid nära å tar bort T när han suger tag i honom för mkt. Det KAN ändå hända. Fick nästan ett ryck när mamma gav T till hunden för några veckor sedan. Visst, hunden älskar barn å har varit med många andra barn. MEN, det spelar ingen jävla roll. Det va samma ras som högg mig i armen sist, utan att jag ens titta på den! Hundar är elaka å påstridiga djur! Jag är kattmänniska (fast en katt beter sig som en hund). Hundar kan ofta va söta, väldigt ofta fasktiskt. Å jag kan gosa med dom, inga problem, jag hälsar på hundar jag känner tidigare oftast. Pappas hundar, en ras jag inte har ngn aning om å en korsning schäfer/ rottweilar (konstig korsning) har jag inte problem med. Men dom har jag växt upp med. Å min golden, fast hon är juh död sen mång år tebax, hon va go hon. Hundrädslan har kommit senare, när alla jävla hundar skulle börja äta på mig även att jag inte ens titta på dom. Luriga djur är det. Hoppa ska ska dom, leka med sina jävla tassar å klösas värre än en katt å bits hårt. Katter är nästan ännu mer lömska å kan göra stor skada, men dom rår man på. Det går att kasta in en sån i väggen, det gör det inte med en hund på 10-15 kg. När dom biter fast går det igenom flera tjocka tröjor å tjock jacka (har fortfarande ett ärr kvar) å dom släpper f*n inte. Men som sagt, dom kan va söta. Iaf på avstånd. Oftast är det inte hundarnas fel, det är ägarfel. Djur är inte elaka från födseln, det är vi människor som gör dom så. Så egentligen är det inte hundar jag inte tycker om, det är ägarna. Fast jag egentligen inte alls vet va det är för ägare. Eh, sak samma, jag tar det säkra före det osäkra å håller mig några meter från dom =)
Skulle lägga upp lite bilder på T idag, men vill inte dra fram sladd osv till datorn nu. Han vaknar juh av en knappnål, kan ta det imorgon ist. Hm, undra va vi ska göra då. Ska väl upp till stallet en sväng, klappa lite på hästan å fixa lite. Han va visst trälig å ta in å släppa ut, men han har varit som ett lamm när jag gått med honom så kan inte göra ngt. Ska aldrig mer ha en 2åring iaf. Korkade häst, bara fölsvansen försvann så blev han "normal". Nu är han juh hur snäll som helst, lr ja han ramla idag när jag skulle fixa hovarna. Han har 3 ben till att stå på men det glömde han väl, å jag släpper inte. Så ja, han dråsa i backen. Men han lärde sig ngt, sa juh det, han är vuxen nu. För ett halvår sen gjorde han samma sak om å om igen...
Ett år sen, usch va tiden går. Ett år sen va en av den värsta tiden i mitt liv. Ska inte ens gå in på det, jävla skit. Nu är det i huvet oxå, så nu kan jag inte sova ikväll. Saknaden kommer ibland, T tar bort mkt å mkt kan jag "glömma" men kommer på det ibland. Å det är inge roligt. Nej, nu ska jag inte skriva mer. Nu ska jag funderar innan det är dags å sussa, jävla skit! Hatar å åka till stallet! Hur kan man sakna ngn så mkt?
Idag vart det lite stressigt till Maxi oxå. T har varit en supergullig unge idag oxå å sovit å lekt massor. Han är riktigt perfekt =) Men nu börjar han nog bli mammig igen. Han lekte visserigen hos mor osv idag när jag va i stallet men blev riktigt uppspelt när jag kom, dessutom går det inte att lämna honom själv på golvet, i soffan lr sängen i 1 sek innan han blir ledsen. Jag behöver inte gå nånstans, får bara inte ens sträcka mig efter omkopplaren lr resa mig för att hämta en leksak. Han vill verkligen sitte i knät hela tiden. Det är väldigt sött å man känner sig behövd, men väldigt ansträngande. Ska jag hämta ngt i köket så måste jag lyfta upp honom från madrassen å ta med honom för att sen sätta oss igen. Jag är visserigen VÄLDIGT känslig med att han inte ska behöva va ledsen å han skulle säkert inte dö av att gnälla i 30 sek när jag hämtar ett glas saft. Men jag vill inte att han ska behöva gnälla. Hönsmamma? Javisst, å stolt över det!
Klumpen börjar visserligen bli tung å bära runt på nu, 8,1 kg är inte å leka med. Lr det är juh det det är, men tungt att kånka runt på. Snart blir det vagnen till bilen varje dag. Enklare att lyfta in den än att bära unge, väska å allt annat till garaget. Dit går bra, men det är uppför när vi ska ifrån bilen sen. Å oftast har vi juh varit iväg å handla å då ska det bäras upp.
Vagnen behöver kanske rulla lite utomhus oxå. Den är mest använd inne. "Hej, vi köpte en svindyr ny vagn, men vi använder den bara inne" Nej vi är inte knäppa, vi vill bara att våran son ska ha det bästa å ha det så bra som möjligt.
Tvätta idag oxå, vilket gjorde att vi fick åka från Maxi när han skulle sussa, hem å byta tvätt, åka ett varv så han fick sova ordentligt, hem å byta tvätt å sen till mor. Det gick juh, bökigt men det gick. Upptäckte att det va mkt kläder som skulle läggas till handlingarna. 2 pyjamaser (om det nu stavas så), en tjocktröja med byxor, 2 t-shirt (förstår inte va man ska med t-shirt till på små barn, dom är inte använda särskilt många ggr eftersom han har body ändå) ett par kortbyxor å sen den perfekta dräkten med luva (väldigt välanvänd). Så det va nästan halva hans garderob känns det som. Har en hel kartong med småkläder.
Husse fråga häromdagen om vi fick någe för typ babysitter osv om vi skulle sälja det. Vi skulle aldrig få igen pengarna (allt är dyrt nytt typ). Men jag är lite petig, vill behålla mkt. Vi har juh sagt "vi ska inte ha en till nu, men att säga att vi ALDRIG ska ha ngn mer känns fel" så även om vi inte ska ha ngn mer så tänker jag inte slänga bort saker. Jag hatar å spara å kastar allt, även sånt vi egentligen kan ha användning av, men inte T's kläder. Dom ska jag spara, man kan inte kasta saker som är han, det är en del av honom å jag vill inte kasta bort ens hans värsta klösfinger. Så det ska faktiskt sparas, hans kläder ska inte rivas sönder i ngn maskin lr eldas upp inte. Nej, jag vet hur söt T va i dom å dom kläderna, kan inte tänka mig att kasta dom inte. Det finns så mkt annat vi kan kasta om jag får ett ryck igen. Än så länge går jag bara å småkastar lite ;) Förstår mig inte på människor som vill spara på allt "kan va bra å ha nångång" Jovisst, men köp nytt om 25 år när man nästa gång har behov utav just en sån sak.
Måste säga att det va riktigt skönt att sitta framför datorn en stund nu. Visst kan T fortfarande vakna å vilja ha en puss innan han somnat till ordentligt, men är rätt avslappnad ändå. Han sussar juh från ca 21-9 så har det riktigt bra. Visst vaknar han på natten å vill klösa mig i ögonen för att somna om, men jag lägger dit huvudet utan att vakna knappt. I natt sussa han i våran säng på min sida, å jag på Husses (missarna när han inte är hemma). Men T hade lyckats att ta sig över mitten å till min sida, så när jag vakna av att han knocka mig vid strax innan 6 å låg åt fel håll i sängen blev jag mäkta förvånad, lyfta tebax honom längst bort i sängen å la mig bredvid å somna om. Sen hade han nog legat vaken en stund innan jag vakna i morse, hans glada stund va över å låg å lekte bil ist, visserligen glad men lite putt. Så pussa på honom å fram med tutte så han fick lite frukost så fick jag sussa vidare i 1 minut innan han tyckte det va dags å byta matvagn. Har jag nämnt att vi har världens bästa bebis? *ler*
Mamma sa återigen att jag aldrig ska skaffa fler barn. Hon har aldrig hört om ngn som varit så snäll å sover så länge om nätterna. Å har gjort det från så tidig ålder. Han hade juh en period när han va ledsen om natten, men inte så mkt så man behövde bära runt på honom, å visserligen sussar han i våran säng nu. Men han sover bra igen, än så länge. Vet fortfarande att det kommer perioder han kommer va vaken om nätterna å vet att det kommer perioder när vi kommer va vakna i flera timmar. Men bara jag får ladda upp några nätter däremellan igen så är jag nöjd.
Sa det till Husse i helgen, "Jag minns sista natten när jag vakande utvilad, det va länge sen det" För å va rätt exakt va det en vecka innan han föddes. Sen hade jag juh rätt täta värka i en vecka. Va lite kul, barnmorskan på dagen innan han ploppa ut när jag ifrågasatte hur f*n man kunde komma til lförlossningen utvilad när man hade värkar hela jävla nätterna "Ta en alvedon innan du lägger dig, det kan hjälpa mot värken" Jovisst, jag fick sova i 3-4 timmar (det va lyxigt) sen gick vattnet. Så mer sova av blev det inte förens inne på förlossningen när jag tog EDA. Då sov vi som grisar båda två innan dom jaga upp oss.
Ligger å funderar på förlossningen ibland. Husse va nervös över att jag skulle bli aggressiv, å jag blev bara det en gång. Dom skulle f*n inte sätta en nål i ryggen på mig utan å säga till, å så gör dom det mitt i en värk! Puckon! Men överlag va den bra, det jag minns. Ont så in i helvete, men jag va nog en av få som efter några timmar gick ner å flytta bilen från akuten till vanliga parkeringen. Läkarn som va med där inne va förvånad över att jag trava omkring i korridoren å såg så oförskämt pigg ut. Pappa mata bebis, å jag flytta bilen. Va va konstigt med det? Ok, jag är nog inte så bright, men det va skönt att få lite luft =) Det är tur man har världens bästa sambo, annars hade vi inte fått världens bästa bebis.
Mamma fick se filmen på när Mums blir halvt uppäten av T idag. Hon skratta rätt mkt å undrar om katten va rätt funtad som inte går, men det är Mums det. Han accepterar allt. Sockan litar jag inte på, jag tror hon kan använda klor om hon sitter fast hos honom, men hon är smart nog att inte lägga sig med ryggen mot honom. Mums är jag inte det minsta nervös för, kan jag råka kliva på hans svans å han bara tittar på mig å försöker gå kan nog T hålla honom i pälsen. Han har aldrig försökt klösa ngn å han väljer själv om han ska komma fram. Men sitter alltid nära å tar bort T när han suger tag i honom för mkt. Det KAN ändå hända. Fick nästan ett ryck när mamma gav T till hunden för några veckor sedan. Visst, hunden älskar barn å har varit med många andra barn. MEN, det spelar ingen jävla roll. Det va samma ras som högg mig i armen sist, utan att jag ens titta på den! Hundar är elaka å påstridiga djur! Jag är kattmänniska (fast en katt beter sig som en hund). Hundar kan ofta va söta, väldigt ofta fasktiskt. Å jag kan gosa med dom, inga problem, jag hälsar på hundar jag känner tidigare oftast. Pappas hundar, en ras jag inte har ngn aning om å en korsning schäfer/ rottweilar (konstig korsning) har jag inte problem med. Men dom har jag växt upp med. Å min golden, fast hon är juh död sen mång år tebax, hon va go hon. Hundrädslan har kommit senare, när alla jävla hundar skulle börja äta på mig även att jag inte ens titta på dom. Luriga djur är det. Hoppa ska ska dom, leka med sina jävla tassar å klösas värre än en katt å bits hårt. Katter är nästan ännu mer lömska å kan göra stor skada, men dom rår man på. Det går att kasta in en sån i väggen, det gör det inte med en hund på 10-15 kg. När dom biter fast går det igenom flera tjocka tröjor å tjock jacka (har fortfarande ett ärr kvar) å dom släpper f*n inte. Men som sagt, dom kan va söta. Iaf på avstånd. Oftast är det inte hundarnas fel, det är ägarfel. Djur är inte elaka från födseln, det är vi människor som gör dom så. Så egentligen är det inte hundar jag inte tycker om, det är ägarna. Fast jag egentligen inte alls vet va det är för ägare. Eh, sak samma, jag tar det säkra före det osäkra å håller mig några meter från dom =)
Skulle lägga upp lite bilder på T idag, men vill inte dra fram sladd osv till datorn nu. Han vaknar juh av en knappnål, kan ta det imorgon ist. Hm, undra va vi ska göra då. Ska väl upp till stallet en sväng, klappa lite på hästan å fixa lite. Han va visst trälig å ta in å släppa ut, men han har varit som ett lamm när jag gått med honom så kan inte göra ngt. Ska aldrig mer ha en 2åring iaf. Korkade häst, bara fölsvansen försvann så blev han "normal". Nu är han juh hur snäll som helst, lr ja han ramla idag när jag skulle fixa hovarna. Han har 3 ben till att stå på men det glömde han väl, å jag släpper inte. Så ja, han dråsa i backen. Men han lärde sig ngt, sa juh det, han är vuxen nu. För ett halvår sen gjorde han samma sak om å om igen...
Ett år sen, usch va tiden går. Ett år sen va en av den värsta tiden i mitt liv. Ska inte ens gå in på det, jävla skit. Nu är det i huvet oxå, så nu kan jag inte sova ikväll. Saknaden kommer ibland, T tar bort mkt å mkt kan jag "glömma" men kommer på det ibland. Å det är inge roligt. Nej, nu ska jag inte skriva mer. Nu ska jag funderar innan det är dags å sussa, jävla skit! Hatar å åka till stallet! Hur kan man sakna ngn så mkt?
Kommentarer
Postat av: Billa
Tack för senast på Maxi...mycket trevligt! Som alltid!
KRAM KRAM
Trackback
