marredivina

Nu har jag tappat bort lilla T. Jag vet var jag hade honom sist, men inte var han är nu, å ändå kryper han inte än. Sist jag hade honom så satt han i vagnen i Hageby Centrum. Sen så låna jag ut honom till mormor å gammelmormor. Så logiskt sett så är han kvar där. Sen om dom är kvar på Hageby Centrum vet jag inte. Dom skulle va där ett tag å sen så åker dom väl hem till mormor. Jag skulle hämta honom när jag ville. Egentligen hade jag inte lust å lämna bort honom en stund heller, men nu  blev det så. Nångång måste jag juh göra det iaf så det va likabra å göra det nu.
Jag har varit i stallet en stund å fixat lite. Å nu har jag upptäckt att jag kommer i mina gamla jeans, tyvärr. Visst är väl det kanske bra, men det innebär att jag gått ner lite mer i vikt nu igen. Gick visserligen ner 2 kg när jag va sjuk, men iaf. Kunde jag inte ha stannat kvar på 53 kg iaf? Det kanske är bra på ett sätt. Jag har juh börjat äta lite mer nu så tyckte att dom inte skulle ramla av mig mer.
B sa det på Maxi häromdagen när jag sa att jag ville gärna äta lite "Nu måste jag få känna om du har feber" Men nej, jag hinner med att äta ibland. Igår vart det varma mackor med svamp på =) In i ugnen med mackor, svamp å lite ost på så blir det smarrigt värre =)

Nyvaken herre, syns på ögonen eftersom han är lite vindögd =)


Hästen i början av sommarbetet. Han är lite rundare nu å inriden

Sitter å funderar lite. Jag undrar varför jag inte kan gråta. En tår nångång men det händer inte ofta inte. Jag är inte så känslokall. Det hjälper visserligen inte att gråta, men det känns alltid bättre efteråt. Jag brukar inte ha tid å göra det, vill inte göra det när T är vaken å när han sover vill jag va glad när han vaknar. Men nu är han juh hos mormor, nu är jag juh en kass morsa som inte kan ha honom hela tiden. Men kan jag det nu, nej. Jag får sitta å deppa å inse att jag kommer fortsätta med det eftersom jag iaf inte kan gråta. Väldigt irriterande det där.
T har varit alldeles underbar på kvällarna nu, lekt å skrattat å somnar å sovit i sin säng när man lagt in honom. Det är tur att han är så underbar så det går enkelt att va glad å leka med honom. Han har börjat med en massa ljud å kommit på hur man låter som en bil, så brummar han mest hela dagarna å skrattar åt allt. Ska ta tag i allt å når han inte så slår han armarna i bordet å gungar fram å tebax tills han får det han vill ha.
Han är fortfarande lite snuvig, men det blir bättre nu iaf. Han sussar rätt bra nu, så jag ska inte klaga på det längre. Funderade på det igår, förr va jag vaken hur mkt som helst å behövde inte sova på ngt dygn. Men varför är det så jobbigt att va vaken så mkt nu? Men kom på att det är nog för att förr så kunde man lägga sig om man va tvungen, men behövde inte vara så vaken på allt hela tiden utan bilen åkte juh framåt själv, man satt där å lyssna på musik, satt med en bok när man lasta lr lossa. Men nu när man hela tiden vaken på va han gör, vad han vill göra å vad han behöver. Man kan inte lägga sig å slappna av när han sover, för när han vaknar vill jag va pigg å leka med honom. Så nu gör man mkt mer när man är vaken å stressar mkt mer för att hinna göra allt innan han vaknar lr inte längre vill sitta på madrassen på golvet.
Jag är stressad nu med när jag sitter hemma själv, kan lixom inte komma till ro. Även att jag vet att han är hos mormor så länge jag vill att han ska va där. Men vill kunna åka iväg om hon ringer å han är ledsen. Å då kan jag juh inte ligga i badkaret å plaska inte!
Det bästa för mig vore att få åka å jobba. Få va ngn igen, nu är jag lixom bara ngn som sitter hemma med benen på bordet (känns som så iaf). Men eftersom jag har lite svårt att släppa ifrån mig världens bästa bebis så kan jag nog inte komma till ro på jobbet iaf. Å jobbet är inte samma sak. Bilen är en nosbil som jag inte vet exakt hur lång den är framåt, framstammen på trailern "tittar ut" när man svänger, överhänget minns jag inte hur mkt plats det tar. Jag har aldrig lastat bindemedel i den här trailern (jag hatar att va uppe på en ny tank) så jag ska väl ramla ner, å pumpa med trailern har jag men kan bara lasta en produkt för på dom andra ställena har jag inte tillräckligt med muskler, vikt lr kunskap om hur man måste ställa trailern så jag får på lastningsrören. Så är det nya transportledare som sitter i Gävle så nu måste jag ytterligare en gång förklara att jag inte är helt jävla dum i huvet även att jag är tjej. Plus att ska jag sova i bilen så måste jag plocka bort min chefs grejer, försöka få igång värmaren så jag inte fryser häcken av mig å sova "borta" i en bil jag inte sovit i på flera år. Å jag tycker inte om att sova borta. Dessutom är inte jobbet samma sak längre. Har varit borta en hel asfaltsäsong å jag är nu utbytt. Husse berätta det snällt för ngn vecka sen, nu är jag lixom bara en i mängden igen. Tycker inte om det, men så är det. Skillnaden är att jag är kass å inte har jobbat en enda timme med asfalt i år. Det grämmer mig ngt enormt mkt! Men får skylla mig själv, jag kunde juh skita i ungen å åka å jobba ist. Men nej, bebis är bara bebis nu sen blir han mindre bebis =)

Min gamla bil


Min gamla bil när Husse gjort den fin med lampor


Min "nya" bil med min gamla trailer som jag hade förr. Nu ska jag ha "nya" trailern bakom

Usch, har jag inget bättre för mig när jag är barnledig än å älta va jag vill å inte vill med jobb, tårar å allt annat skit? Nej, det har jag juh inte =) Är rätt nöjd över att sitta å gnälla lite, å orkar ingen läsa så överlever jag det gott å väl. Jag är nöjd nu iaf =)
Husse kommer hem snart vart efter, kanske lagom å hämta upp lilla T när jag hämtar honom. Ska se om jag hittar på ngt kul innan dess, har en sak på G. Ska se om jag orkar...