marredivina

Det gäller att ha rutiner när man har en liten pojk hemma. Varje morgon går vi upp mellan 6 å 7 ungefär (hittils iaf) Han vaknar å jollrar (som det så fint heter) å jag ylar glatt god morgon några ggr. Pluggar in nappen så han inte snuttar på tummen. Så ligger han i sin säng å flinar när jag hoppar i kläder, bäddar, ger honom minifom å går ut å slår på tv'n. Så får han komma upp å äta, leka, byta blöja å sen får han leka själv när jag går ut på balkongen å tar en morgon cigg. Sen drar vi upp rullgardin å öppnar fönstret i sovrummet så det blir frisk luft där inne tills kvällen. Så leker vi lite innan jag ska äta frukost, då får han sitta i hokus pokus å va med vid köksbordet =)
När vi varit vakna i 1,5 timme lite drygt sussar vi i soffan ngn timme ungefär innan han ska äta lite igen. Sen får han hoppa ut pyjamas å dagen börjar ordentligt.
Sen är vi alltid hemma på sena em så han vid 18-19 får på sig pyjamas, åka arm å mysa massor innan han äter för natten vid ca 19'30. Det är saker vi gör varje dag, å det passar oss rätt bra. Visserligen blir helgen lite galen eftersom Husse oftast sover lite längre än oss, då bäddar han å vi drar upp rullgardin lite senare.
Idag har vi varit hos B å varit ute å gått, T va tvungen å åka bärsele ist för vagnen, men det spelar ingen roll, bara han är glad så. Så käka B å jag lite pytt-i-panna innan vi åkte till mor å hälsa på en stund. Hade tänkt å äta lite mer ikväll men det blev bara en sandwich, T va på lite tråkigt humör å ville bara sitta i knät lr gå omkring å bli lite road så vile inte hålla på å laga mat då. Det är viktigare han är glad. Tyvärr la han sig redan strax innan 19 idag så det är stor risk han vaknar tidigt imorgon. Men det är dags att jag inte ska få sova ordentligt snart. Jag tycker han har varit så duktig nu i flera månader å sovit hela nätterna i sin säng. Jag blir bortskämd.
Har funderat mkt på hur folk klagar över att skaffa barn å att man inte hinner ngt. Visst i början va det lite krångligt, men det va juh mkt beroende på att han va så liten, inte åt å man va orolig för honom. Men jag är hemma själv med honom flera dagar i veckan å hinner ändå dammsuga, tvätta, duscha, skura ugnen osv osv. Allt är mkt krångligare med honom på armen, när han ska äta, sova osv. Men det går, har juh ingen brådska med att skura ugnen. Tvätten kan ligga i maskinen 15 minuter efter att den är färdig osv. Det gäller bara att göra saker när bebis tillåter, typ. Ngt jag är dålig på är att laga mat, tappa lusten till det när jag gjorde pomme en dag å proppen gick, maten vart förstörd, T va ledsen å jag kunde inte äta eftersom kl vart mkt. Å att inte äta är inget problem för mig, men att inte äta för att maten vart förstörd är ett STORT problem. Då va jag juh inställd på att få mat. Igår vart det bakad potatis, idag skulle det bli makaroner med ost (Husse är snäll å river ost å lägger in i frysen). Men kan käka lite imorgon ist. Å snart är Husse hemma å då brukar han fixa gott käk så jag äter för några dagar framöver =) Mat är gott, men inte nödvändigt. Jag överlever å har samma vikt vare sig jag äter mkt lr väldigt lite. Jag har ingen ätstörning, jag begriper bara inte varför det är så mkt ståhej om mat. Nu när jag ammar är vi noga med att äta hemlagat, å T ska lära sig att äta varje dag, å alltså kommer jag börja äta varje dag.
Livet ändrar sig när man har barn. Man gör allt för dom, å även om dom inte kan prata så gör man precis som dom vill. Mitt mål är att T inte ska behöva va ledsen för ngt. Idag har han varit ledsen innan han somna hos B, mitt fel. Jag borde ha vetat bättre än att lekt med honom i gräset ist  för att säga åt honom å sova. Men han va så söt å glad. Men då blir han ledsen när han bli övertrött. Sen sov han som en gris på mig å missa mattiden. Men han va lika glad ändå när han vakna =)
Nu ska jag se om haverikommisionen, ringa Husse efter det å sussa. Imorgon blir det bvc för att se så allt är som det ska med T. Det är skönt att få träffa ngn som vet hur det ska va med dom.