Ensamhet, bra lr dåligt?
Tänk att få lägga sig bredvid, lägga huvudet på bröstkorgen. Känna andetag å få en arm om sig å veta att man inte är ensam. Att ngn annan är där å ser till så inget händer. Att känna trygghet. Att ngn pillar i håret å klappar en på ryggen å säger att man ska slappna av. Att vakna på morgonen å bara le över att man varit trygg hela natten. Tänk att en minut få slippa allt ansvar, att inte behöva ta alla beslut å se till så allt går ihop.
Vardagen är inte så, inte helgen heller för den delen. Att man kan ha häcken full hela tiden. T ska tas om hand, å inte bara det vanliga som att byta blöja. Va han ska äta, han behöver kläder ibland, behöver åka till bvc. Han behöver sova mitt på dagen. Allt vardagliga sker visserligen på samma tiden varje dag. Men eftersom det ska städas å tvättas oxå så blir ett avbrott i det för att ge honom mat lr byta blöja. Å visserigen är det inga problem att dammsuga lr tvätta eftersom han gärna hjälper till. Men det tar som sagt väldigt mkt längre tid å mindre tid får jag att leka med honom lr faktiskt få sitta en stund.
Så förutom T har jag juh lastbilen som inte heller verkar ta hand om sig själv. Verkstad hit å verkstad dig. Stod i söndags kväll/ natt å tvätta å spola av motorn så läckaget nångång blir hittat. Hittade på ett ungefär var det va, å nu står den på verkstad sen igår. Så söndag kväll/ natt va det tidigaste jag hann göra det. Så undertiden den är på verkstad skulle man kunna hämta störtröret så det blir svetsat. Men eftersom mor har bilen så kunde jag inte ta med mig T dit å hämta det. Så tog barnvagnen å så gick vi hemifrån. Lilla T vill juh inte va hemma hela tiden fortfarande, så det är min uppgift att ta med honom hemifrån så han kan göra annat.
Så en dag ska jag ta tag i att laga dörren på stora Ådi. Jag slipa å fixa rosten på lillÅdi för några veckor sedan så det är klart. Har även tvättat stora bilen å hästtransporten å sett till så den motionerat bromsar å lite.
Inget blir f*n gjort om man inte gör det själv! Men jag börjar bli trött nu. Att bara sova 2-3 timmar på natten å 2 timmar på dagen när T sussar är inget större problem egentligen. Det är när jag ska sköta om allt annan oxå som det kör ihop sig.
I princip allt hemma, i princip allt med lastbilen å sen hästen. Det är juh tur han går ute å jag slipper fundera så mkt på honom, för det har jag inte tid till. Det skulle nästan va enklare att va singel. Då vet man juh att man måste göra allt själv. Det är så enormt tråkigt att behöva göra allt själv när andra enbart behöver klara av att kliva upp för att va vaken några timmar å sen sova igen. Jag har valt mitt liv själv, sen att det blev ändrat i massor va inget jag kunde styra över. Jag valde själv att va hemme med T, men då ska jag ha honom själv oxå. Nu tänker jag inte låta honom va ifrån mig mer än jag verkligen måste! Punkt slut. Så här vart livet. En dag kanske jag oxå har ngn som jag kan lita på tar hand om mig.
Men tror nog varenda pucko har ngn svag läggning över hur mkt man kan såra folk, det verkar va en sport över det. Sak samma, jag får kallas känslolös, det gör mig inget. Men visar man en enda jävla känsla, å blir utskälld så visar man inte känslor mer. Jag ber sällan om hjälp, å när jag gör det så får jag surigheter tillbaka. Så nej, jag ber inte om hjälp längre. Jag planerar min å T's dag efter hur det passar oss å jobbet. Jag har slutat tänka på andra helt å hållet. Å på ett sätt gör det allt enklare. Sparka på mig när jag ligger ner, men räkna med att få fan tillbaka!
Har en massa bilder på T, lägger upp några på världens sötaste unge som växer å växer så det knakar!
T å jag badar ungefär varannan lr var 3e dag
Det kan väl inte va barnarbete när dom självmant springer runt med dammsaugaren?
Övningskör
Vardagen är inte så, inte helgen heller för den delen. Att man kan ha häcken full hela tiden. T ska tas om hand, å inte bara det vanliga som att byta blöja. Va han ska äta, han behöver kläder ibland, behöver åka till bvc. Han behöver sova mitt på dagen. Allt vardagliga sker visserligen på samma tiden varje dag. Men eftersom det ska städas å tvättas oxå så blir ett avbrott i det för att ge honom mat lr byta blöja. Å visserigen är det inga problem att dammsuga lr tvätta eftersom han gärna hjälper till. Men det tar som sagt väldigt mkt längre tid å mindre tid får jag att leka med honom lr faktiskt få sitta en stund.
Så förutom T har jag juh lastbilen som inte heller verkar ta hand om sig själv. Verkstad hit å verkstad dig. Stod i söndags kväll/ natt å tvätta å spola av motorn så läckaget nångång blir hittat. Hittade på ett ungefär var det va, å nu står den på verkstad sen igår. Så söndag kväll/ natt va det tidigaste jag hann göra det. Så undertiden den är på verkstad skulle man kunna hämta störtröret så det blir svetsat. Men eftersom mor har bilen så kunde jag inte ta med mig T dit å hämta det. Så tog barnvagnen å så gick vi hemifrån. Lilla T vill juh inte va hemma hela tiden fortfarande, så det är min uppgift att ta med honom hemifrån så han kan göra annat.
Så en dag ska jag ta tag i att laga dörren på stora Ådi. Jag slipa å fixa rosten på lillÅdi för några veckor sedan så det är klart. Har även tvättat stora bilen å hästtransporten å sett till så den motionerat bromsar å lite.
Inget blir f*n gjort om man inte gör det själv! Men jag börjar bli trött nu. Att bara sova 2-3 timmar på natten å 2 timmar på dagen när T sussar är inget större problem egentligen. Det är när jag ska sköta om allt annan oxå som det kör ihop sig.
I princip allt hemma, i princip allt med lastbilen å sen hästen. Det är juh tur han går ute å jag slipper fundera så mkt på honom, för det har jag inte tid till. Det skulle nästan va enklare att va singel. Då vet man juh att man måste göra allt själv. Det är så enormt tråkigt att behöva göra allt själv när andra enbart behöver klara av att kliva upp för att va vaken några timmar å sen sova igen. Jag har valt mitt liv själv, sen att det blev ändrat i massor va inget jag kunde styra över. Jag valde själv att va hemme med T, men då ska jag ha honom själv oxå. Nu tänker jag inte låta honom va ifrån mig mer än jag verkligen måste! Punkt slut. Så här vart livet. En dag kanske jag oxå har ngn som jag kan lita på tar hand om mig.
Men tror nog varenda pucko har ngn svag läggning över hur mkt man kan såra folk, det verkar va en sport över det. Sak samma, jag får kallas känslolös, det gör mig inget. Men visar man en enda jävla känsla, å blir utskälld så visar man inte känslor mer. Jag ber sällan om hjälp, å när jag gör det så får jag surigheter tillbaka. Så nej, jag ber inte om hjälp längre. Jag planerar min å T's dag efter hur det passar oss å jobbet. Jag har slutat tänka på andra helt å hållet. Å på ett sätt gör det allt enklare. Sparka på mig när jag ligger ner, men räkna med att få fan tillbaka!
Har en massa bilder på T, lägger upp några på världens sötaste unge som växer å växer så det knakar!
T å jag badar ungefär varannan lr var 3e dag
Det kan väl inte va barnarbete när dom självmant springer runt med dammsaugaren?
Övningskör
Kommentarer
Trackback
